Våra läsare frågar

Varför går inte Jehovas vittnen ut i krig?

Jehovas vittnen, i vilket land de än bor, har sedan länge vägrat att ta del i krig, vare sig det har gällt krig mellan nationer eller inom samma land. För 50 år sedan konstaterades det i ett uppslagsverk: ”Jehovas vittnen håller sig strikt neutrala i krigstider.” (The Australian Encyclopædia)

En viktig anledning till att Jehovas vittnen inte tar del i krig är att det skulle strida mot deras kristna samvete. Deras samvete har formats enligt de bud som Jesus Kristus gav och efter hans goda föredöme. Han gav sina efterföljare uppmaningen att älska sin nästa. Han befallde också: ”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er.” (Lukas 6:27; Matteus 22:39) När en av Jesu lärjungar försökte försvara honom med ett svärd sade han till honom: ”För tillbaka ditt svärd till dess plats, ty alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” (Matteus 26:52) Jesus visade alltså i både ord och handling att hans efterföljare inte skulle ta till vapen eller strida.

Ytterligare en anledning till att Jehovas vittnen inte tar del i krig är att de tillhör ett trossamfund som är representerat i länder över hela världen. Krig tvingar människor att strida mot sin nästa, trosfrände mot trosfrände, vilket går stick i stäv med Jesu befallning att de kristna skulle ”ha kärlek inbördes”. (Johannes 13:35)

Principen att man skall älska sina medmänniskor är inte bara en teoretisk fråga för Jehovas vittnen. Som exempel kan nämnas hur de handlade under andra världskriget, 1939–1945. I USA blev mer än 4 300 Jehovas vittnen satta i federala fängelser eftersom de vägrade utföra någon form av militärtjänst. I Storbritannien sattes över 1 500 i fängelse, av dem var mer än 300 kvinnor, för att de inte ville utföra något arbete till stöd för kriget. I Nazityskland avrättades närmare 270 vittnen av staten för att de vägrade ta till vapen. Under nazisternas regim sattes mer än 10 000 vittnen i fängelser och koncentrationsläger. Även Jehovas vittnen i Japan fick lida fruktansvärt. Alla de som har mist en anhörig på slagfälten under andra världskriget – eller i vilket annat krig som helst sedan dess – kan vara säkra på att det inte var ett Jehovas vittne som bar ansvaret för det.

Den syn på krig som är gemensam för alla Jehovas vittnen uttrycktes på ett träffande sätt av Wolfgang Kusserow. År 1942 lät nazisterna halshugga den här 20-åringen eftersom han vägrade att gå ut i krig. (Jesaja 2:4) Några av hans sista ord var det han sade inför militärdomstolen: ”Jag uppfostrades som ett Jehovas vittne och enligt Bibelns läror. Det största och heligaste budet är: Du skall älska Gud och din nästa som dig själv. Ett annat bud lyder: Du skall inte döda. Var det här något som vår Skapare bara skrev till träden?” (Markus 12:29–31; 2 Moseboken 20:13)

Jehovas vittnen är fast övertygade om att Jehova, den allsmäktige Guden, kommer att införa varaktig fred på jorden. De litar på att han kommer att uppfylla sitt löfte att få ”krigen att upphöra intill jordens yttersta ände”. (Psalm 46:9)