Lär känna Gud

En domare som alltid håller fast vid det som är rätt

4 Moseboken 20:2–13

MÄNSKLIGA domare kan fälla orättvisa eller onödigt hårda domar, men så är det inte med Jehova Gud, som ”älskar rättvisa”. (Psalm 37:28) Även om han är tålmodig är han inte eftergiven. Han håller alltid fast vid det som är rätt. Tänk på hur han reagerade vid ett tillfälle då israeliterna började träta och göra uppror. Vi kan läsa om det i 4 Moseboken, kapitel 20.

Nära slutet av sin vandring i vildmarken var israeliterna utan vatten. * Folket började träta med Mose och Aron och säga: ”Varför har ni fört Jehovas församling in i den här vildmarken, så att vi och våra lastdjur kommer att dö här?” (Vers 4) Folket knotade och sade att vildmarken var en ”eländig plats”, där det varken fanns ”fikon eller vinstockar eller granatäpplen”, just sådana frukter som deras spejare många år tidigare hade fört med sig från det utlovade landet, och nu fanns det dessutom ”inget vatten att dricka”. (Vers 5; 4 Moseboken 13:23) De gav i själva verket Mose och Aron skulden för att vildmarken inte var lik det fruktbara land som en tidigare generation av knotande och klagande israeliter hade vägrat att gå in i!

Jehova förkastade inte dessa som knotade. Han gav i stället Mose anvisningar om att göra tre saker: ta sin stav, församla folket och ”tala till den branta klippan inför deras ögon, så ... [skulle] den ge ifrån sig vatten”. (Vers 8) Mose lydde de båda första anvisningarna, men underlät att lyda den tredje. I stället för att tala i tro till klippan talade han i förbittring till folket och sade: ”Hör nu, ni upprorsmakare! Kan vi få fram vatten åt er ur den här branta klippan?” (Vers 10; Psalm 106:32, 33) Sedan slog Mose på den branta klippan två gånger, ”och mycket vatten vällde fram”. (Vers 11)

Mose och Aron begick därigenom en allvarlig synd. ”Ni handlade upproriskt mot min befallning”, sade Gud till dem. (4 Moseboken 20:24) Genom att Mose och Aron handlade stick i stäv med Guds befallning vid det här tillfället blev de just det som de anklagade folket för att vara – upprorsmakare. Guds dom var tydlig: Mose och Aron skulle inte få leda israeliterna in i det utlovade landet. Var det en alltför hård dom? Nej, det var det inte, och det av flera orsaker.

För det första hade Gud inte uppmanat Mose att tala till folket, och än mindre att döma dem som upprorsmakare. För det andra underlät Mose och Aron att förhärliga Gud. Ni ”helgade [inte] mig”, sade Gud. (Vers 12) Genom att säga ”kan vi få fram vatten åt er” talade Mose som om det var han och Aron – inte Gud – som skaffade fram vatten genom ett underverk. För det tredje var domen i överensstämmelse med tidigare domar. Eftersom Gud hade vägrat den tidigare generationen av upprorsmakare att komma in i Kanaan, gjorde han nu detsamma med Mose och Aron. (4 Moseboken 14:22, 23) För det fjärde var Mose och Aron israeliternas ledare. Av dem som har stort ansvar kräver Gud mer. (Lukas 12:48)

Jehova håller fast vid det som är rätt. Eftersom han älskar rättvisa, kan han inte fälla orätta eller orättvisa domar. Det är uppenbart att en sådan domare förtjänar vårt förtroende och vår respekt.

[Fotnot]