Jean Calvin 500 år – Hur har kalvinismen påverkat historien?

JEAN CALVIN (Cauvin) föddes i Noyon i Frankrike 1509. Han grundade en religiös rörelse som i hög grad påverkade livet för många människor i bland annat Europa, Nord- och Sydamerika och Sydafrika. Han betraktas som en av de stora reformatorerna i västvärldens historia.

Det har gått 500 år sedan Calvin föddes. Men kalvinism, dvs. de tankar och läror som präglats av Calvin, förekommer fortfarande i olika former inom den protestantiska delen av kristenheten, däribland i reformerta och presbyterianska kyrkor och kongregationalistiska samfund. I september 2009 hade Reformerta Världsalliansen 75 miljoner medlemmar i 107 länder.

På kant med katolicismen

Calvins far var advokat och sekreterare i den katolska kyrkan i Noyon. Genom sitt arbete fick han förmodligen personliga erfarenheter av det moraliska förfallet inom prästerskapet.  Om det fick honom att protestera eller handla respektlöst mot kyrkan kan man inte säga med säkerhet, men med tiden blev han och en av Jeans bröder exkommunicerade av kyrkan. När fadern dog hade Jean svårt att ordna en kristen begravning för honom. Den händelsen cementerade förmodligen Jeans misstro mot katolicismen.

De flesta verken om Calvin berättar inte så mycket om hans ungdomsår. Men det som framkommer är att han var reserverad och tystlåten. Han verkar ha haft få vänner, även när han studerade i Paris, Orléans och Bourges. Men Calvin var snabbtänkt och hade ett enastående minne. Han hade dessutom en väldig arbetskapacitet – han studerade från klockan 5 på morgonen ända fram till midnatt varje dag – och det gjorde att han kunde ta doktorsexamen i juridik innan han fyllde 23. Han lärde sig också hebreiska, grekiska och latin för att kunna studera Bibeln. Men det Calvin var mest känd för var hans stränga, disciplinerade arbetsmoral, ett drag som många än i dag förknippar med kalvinism.

Samtidigt, på andra sidan gränsen i Tyskland, kritiserade Martin Luther öppet katolska kyrkan för korruption och läror som stred mot Bibeln. År 1517 anses han ha spikat upp sina 95 teser, eller protester, på dörren till slottskyrkan i Wittenberg och uppmanat kyrkan till reformer. Många höll med Luther, och reformationen spreds snabbt över hela Europa. Förståeligt nog väckte reformationen starkt motstånd i många områden, och de som protesterade, protestanterna, uttryckte sina åsikter på egen risk. År 1533 höll Calvins vän Nicholas Cop ett tal i Paris till stöd för Luther, och eftersom Calvin hade hjälpt till att skriva talet fick både han och Cop fly för sina liv. Calvin bosatte sig aldrig mer i Frankrike.

År 1536 publicerade Calvin Institutio christianæ religionis, som närmast var en instruktionsbok över protestantismen. I förordet riktade han sig till kung Frans I och försvarade de franska protestanterna, senare kända som hugenotter. Calvin angrep katolska läror och försvarade det centrala i sin egen tro – Guds suveränitet. Förutom den inverkan Calvins ”Institutio” hade i religiösa frågor, så betydde hans franska översättning mycket för det franska språket och den litterära stilen. Calvin ansågs vara en av de främsta reformatorerna. Till slut slog han sig ner i Genève i Schweiz, och från 1541 och framåt blev Genève centrum för hans reformer.

Calvin förändrar Genève

Calvin hade ett dramatiskt inflytande i Genève. Han drevs av en stark känsla för moral och rättfärdighet, och han förändrade Genève från ”en stad med dåligt rykte till en stad där en strikt moralkodex styrde allas liv”, sägs det i Encyclopedia of Religion. Även andra faktorer bidrog till förändringarna. Doktor Sabine Witt, intendent vid det historiska museet i Berlin, förklarar: ”Religionskrigen i Frankrike fick tusentals protestanter  att fly till Genève, och det gjorde att stadens befolkning fördubblades på bara några år.” Hugenotterna hade en liknande syn på arbetsmoral som Calvin, och de satte fart på stadens ekonomi. Genève blev ett center för tryckning och tillverkning av mekaniska ur.

Det kom också flyktingar från andra länder till Genève, bland annat från England där protestanter förföljdes av drottning Maria I. Kalvinisterna bestod alltså främst av minoriteter i exil, och de utövade vad den katolska tidningen Christ in der Gegenwart beskriver som ”de förföljdas teologi”. År 1560 gav de här flyktingarna ut Genèvebibeln, den första engelska bibeln som var uppdelad i numrerade verser. Den hade ett kompakt format som gjorde det enklare att studera Bibeln på egen hand. När puritanerna emigrerade till Nordamerika 1620 hade de förmodligen med sig just den här översättningen.

Men Genève var inte en säker tillflykt för alla. Miguel Serveto föddes 1511 i Spanien, och han studerade grekiska, latin, hebreiska och medicin. Det är möjligt att han träffade Calvin när de båda studerade i Paris. Av sina bibelstudier förstod Serveto att treenighetsläran inte stämde med Bibeln. Han försökte brevväxla med Calvin om saken, men Calvin var inte välvilligt inställd till Serveto. I Frankrike förföljdes Serveto av katolikerna, och han flydde till Genève, Calvins stad. Men Serveto fick inget vänligt mottagande. Han arresterades, anklagades för kätteri och brändes på bål 1553. ”Servetos avrättning kastar än i dag en skugga över en i andra avseenden stor reformators [Calvins] liv och gärning”, säger historikern Friedrich Oehninger.

Calvins reformationsiver gjorde honom enormt produktiv. Han sägs ha skrivit mer än 100 referensverk och 1 000 brev och hållit omkring 4 000 predikningar i Genève. Men Calvin gjorde mer än att bara propagera för hur kristendomen skulle vara, han försökte också tvinga andra att följa det han själv menade var ett kristet levnadssätt, i synnerhet i Genève, som han tänkte sig som något av en Guds stad. *

Hur har Calvins outtröttliga kamp för att genomdriva reformer påverkat människorna i Genève? År 2000 tillhörde endast 16 procent av invånarna i Genève den reformerta (kalvinistiska) kyrkan, och antalet katoliker är fler än antalet kalvinister, enligt statistiska centralbyrån i Schweiz.

Den religiösa oenigheten tilltar

I reformationens kölvatten började enskilda städer och länder bekänna sig till den katolska, lutherska eller kalvinistiska läran, vilket blev en grogrund för religiösa motsättningar i Europa. Reformatorerna var enade i sin kritik mot katolska kyrkan, men samtidigt var de inte överens sinsemellan. Doktor Witt, som citerades tidigare, säger: ”Teologiska motsättningar uppstod även inom det protestantiska lägret.” Trots att alla var överens om att Bibeln ska vara grunden för den kristna tron fanns det stora skillnader i deras läror.  Till en början gällde motsättningarna vilken innebörd nattvarden och Kristi närvaro hade. Med tiden utvecklade kalvinismen en av sina mest kontroversiella läror: predestinationsläran.

Det debatterades flitigt hur predestinationsläran skulle definieras. En grupp kalvinister påstod att Gud redan innan människan syndade hade bestämt att några få utvalda skulle bli frälsta genom Kristus, men att alla andra skulle lämnas åt sitt eget öde. Den här gruppen trodde därför att Gud utsåg vilka som skulle bli frälsta. Människor var alltså inte jämlika. Men andra kalvinister menade att frälsning låg öppen för alla och att det var upp till den enskilde individen att ta emot eller förkasta frälsningen. Det betydde att frälsning var beroende av människans fria vilja. Långt efter Calvins död brottades kalvinister med frågor som rörde frälsningen, människans fria vilja och alla människors lika möjlighet.

Kalvinismens besvärande arv

På 1900-talet använde den kalvinistiska reformerta kyrkan i Sydafrika predestinationsläran som grund för rasdiskriminering. Nelson Mandela, som blev Sydafrikas förste svarte president, sade följande om regeringens politik om de vitas överlägsenhet: ”Handlingsprogrammet hade stöd av den holländska reformerta kyrkan som försåg apartheid med dess religiösa underbyggnad genom att göra gällande att boerättlingarna var Guds utvalda folk och att den svarta rasen var en underordnad art. Enligt afrikaanernas världsåskådning gick apartheid och religionen hand i hand.”

På 1990-talet bad den holländska reformerta kyrkan offentligt om ursäkt för att den gett sitt stöd åt apartheid. I ett formellt uttalande som kallas Rustenburgdeklarationen erkände ledare inom kyrkan: ”En del av oss missbrukade aktivt Bibeln för att rättfärdiga apartheid, och det fick många att tro att apartheid hade Guds godkännande.” Kyrkans hållning till apartheid har under årens lopp bidragit till det lidande som rasfördomarna skapat, men den har dessutom antytt att Gud bar skulden!

Jean Calvin dog i Genève 1564. Det sägs att han i slutet av sitt liv tackade sina medarbetare i kyrkan ”för att de skänkt så mycket ära åt någon som uppenbart inte förtjänade något sådant” och att han bad om förlåtelse för sina vredesutbrott och sin otåliga natur. Hur det än är med den saken, så går det inte att förneka att den protestantiska arbetsmoralen – som kännetecknas av arbetsamhet, självdisciplin och plikttrogenhet – har många likheter med Jean Calvins person och värderingar.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 21]

I reformationens kölvatten började enskilda städer och länder bekänna sig till den katolska, lutherska eller kalvinistiska läran, vilket blev en grogrund för religiösa motsättningar i Europa.

[Karta på sidan 18]

(För formaterad text, se publikationen)

SPANIEN

FRANKRIKE

PARIS

Noyon

Orléans

Bourges

SCHWEIZ

GENÈVE

[Bild på sidan 19]

Calvins ”Institutio” (1536) utgjorde en grund för protestantisk tro.

[Bildkälla]

© INTERFOTO/Alamy.

[Bild på sidan 20]

Servetos avrättning kastar än i dag en skugga över Calvins liv och gärning.

[Bildkälla]

© Mary Evans Picture Library.

[Bild på sidan 21]

”Genèvebibeln” från 1560 är den första engelska bibeln med numrerade verser.

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från American Bible Society.

[Bildkälla på sidan 18]

Fransk stad: © Mary Evans Picture Library.