Livet på Bibelns tid: Jordbrukaren

Jesus sa till sina lärjungar: ”Ja, skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (MATTEUS 9:37, 38)

JESUS använde ofta liknelser som hade kopplingar till jordbruk och jordbruksredskap för att ge viktiga lärdomar. (Matteus 11:28–30; Markus 4:3–9; Lukas 13:6–9) Varför det? Därför att han levde i ett jordbrukssamhälle. Många som lyssnade till honom använde samma jordbruksmetoder som människor hade gjort i flera hundra år. Så de hade inga problem att förstå de hänvisningar han gjorde till deras vardag. Jesus kunde sätta sig in i deras situation, och de påverkades av det han lärde ut. (Matteus 7:28)

Vi får ut mer av Jesu liknelser och andra skildringar i Bibeln om vi känner till hur en jordbrukare arbetade under det första århundradet – grödorna han odlade, redskapen han använde och svårigheterna han mötte.

Tänk dig att vi följer med en jordbrukare i hans vardag. Läs de bibelställen som det hänvisas till och se vad du kan lära dig.

En tid att så

Solen har just tittat upp över horisonten och jordbrukaren står i dörröppningen och andas in den fuktiga luften. Han kisar i solen och lyfter ena handen för att skugga ögonen. Regnen har mjukat upp den förbrända jorden och det är dags att plöja. Han lägger en lätt träplog över axeln och går ut på sitt fält.

 När han kommer fram spänner han fast oket på sina tjurar och använder pikstaven för att driva på dem. Spetsen på plogen är av järn och gräver sig ner i den steniga marken. Den vänder inte på jorden utan formar snarare en grund ränna, eller fåra (1). Det rycker och sliter i plogen, och han kämpar för att fårorna ska bli raka. Han är noga med att inte se sig tillbaka för att inte plöja krokigt. (Lukas 9:62) Han måste hålla sig inom gränserna till sitt eget lilla fält och försöker få ut så mycket som möjligt av det.

När han har plöjt hela fältet är det dags att så. I den ena handen har han en säck med korn, och med den andra handen sprider han ut den värdefulla säden med långa svepande rörelser fram och tillbaka (2). Ibland kan en stig korsa hans fält, så han är noga med att kornen hamnar i ”den goda jorden”. (Lukas 8:5, 8)

Efter sådden måste han harva fältet. Nu binder han fast grenar från törnbuskar efter tjurarna, som får dra dem över fältet. Fågelflockar skränar och pickar i sig kornen innan de hunnit täckas med jord. En tid senare använder han en hacka (3) för att luckra upp jorden och få bort ogräs som skulle kunna kväva hans späda plantor innan säden mognar. (Matteus 13:7)

En tid att skörda

Månaderna går. Regnet faller. När de mogna axen vajar i solen ser fälten alldeles vita ut. (Johannes 4:35)

Skörden är en hektisk tid för jordbrukaren och hans familj. Skördearbetaren greppar sädesstråna med vänster hand och svingar en järnskära med höger hand (4). Andra samlar ihop säden, binder kärvar (5) och lastar dem på åsnor eller kärror (6) som tar dem till byns tröskplats.

Det är mitt på dagen och solen strålar från en klarblå himmel. Hela familjen tar en kort paus i skuggan av ett fikonträd. De skrattar och pratar medan de äter bröd, rostad säd, oliver, torkade fikon och russin. De avslutar måltiden med några djupa klunkar källvatten. (5 Moseboken 8:7)

 På ett fält i närheten är några i färd med att samla säd som blivit kvar (7). En del av dem är fattiga och har inga egna åkrar. (5 Moseboken 24:19–21)

Uppe på en höjd med hårt stampad mark ligger byns tröskplats. Här löser man upp kärvarna och sprider ut dem. Sedan drar tjurar runt en tung trösksläde varv efter varv (8). (5 Moseboken 25:4) Vassa stenar och metallbitar under släden skär upp stråna.

Jordbrukaren väntar in kvällsbrisen. (Rut 3:2) I skymningsljuset tar han en ”kastskovel” eller en lång trägaffel (9), och kastar upp de tröskade sädesstråna i luften. (Matteus 3:12) De tyngre kornen faller till marken, men de lättare agnarna förs bort av vinden. Till sist är alla agnarna borta.

Vid soluppgången börjar jordbrukarens fru och döttrar sålla kornen (10). De skakar sållen för att få bort småsten och annat skräp. Kornet faller igenom sållen och hamnar i korgar, och skräpet kastas bort. Det blev en rekordskörd. En del av säden lagras i stora krukor (11). Resten häller man ner i underjordiska förvaringsutrymmen.

På tröskplatsen rätar jordbrukaren på ryggen, sträcker ut sina trötta muskler och tittar ut över fälten som omger byn. Han ler belåtet när han granskar de gyllengula stubbåkrarna som bär spår av många dagars hårt arbete. Han ser arbetare som sköter vingårdar, olivlundar, granatäppelodlingar och fikonträd. En granne som håller på och gräver i sin lilla trädgård vinkar till honom. Han odlar gurkor, linser, bönor, purjolök, kikärter och rödlök. Vår jordbrukare stannar upp, tittar mot himlen och tackar innerligt Jehova för allt det goda han ger. (Psalm 65:9–11)

[Bilder på sidan 28–30]

(Se publikationen)