▪ I Guds lag till israeliterna fanns en befallning om folken i grannländerna: ”Du skall inte knyta släktskapsband med dem. Din dotter skall du inte ge åt hans son, och hans dotter skall du inte ta åt din son.” (5 Moseboken 7:3, 4) Varför fick de ett sådant förbud?

När det gällde israeliterna som folk så visste Jehova att Satan skulle försöka få dem att börja dyrka falska gudar. Gud varnade för hur icke troende skulle påverka dem: ”Han kommer att vända din son bort från att följa mig, och de kommer att tjäna andra gudar.” Det var mycket som stod på spel. Om nationen Israel började tjäna andra gudar skulle de förlora Guds godkännande och beskydd, och de skulle bli ett lätt byte för fiendenationerna. Och hur skulle då den utlovade Messias kunna framträda i Israel? Satan hade alltså goda skäl att förleda israeliterna att gifta sig med icke troende.

När det gällde israeliterna som individer, så var Jehova personligt intresserad av dem alla. Han visste att deras glädje och lycka i livet var beroende av att de hade ett nära förhållande till honom. Hade Jehova anledning att vara orolig för vilken påverkan en icke troende partner kunde ha? Tänk på kung Salomo. Han kände till att Jehova hade varnat israeliterna för att ha icke troende hustrur: ”De kommer helt visst att böja ert hjärta, så att ni följer deras gudar.” Salomo var mycket vis, och han kanske hade börjat tänka att han stod över Guds råd, att de inte gällde honom. Han valde att strunta i dem. Med vilket resultat? ”Hans hustrur böjde så småningom hans hjärta ... så att han följde andra gudar.” Vilken tragedi! Salomo förlorade Jehovas godkännande, och hans folk blev splittrat på grund av hans otrohet. (1 Kungaboken 11:2–4, 9–13)

En del kanske menar att det fanns undantag. Till exempel gifte sig den israelitiske mannen Mahlon med moabitiskan Rut, och hon blev en mycket trogen tjänare till Jehova. Men att gifta sig med en moabitisk kvinna var riskabelt. När Mahlon kommenteras nämns inte hans giftermål med en moabitisk flicka på något positivt sätt. Han dog ung, förmodligen till och med innan Rut började tjäna Jehova. Mahlons bror, Kiljon, gifte sig med moabitiskan Orpa, som fortsatte att tillbe ”sina gudar”. Men när Boas gifte sig med Rut hade hon redan tjänat Jehova under en tid. I ett bibliskt uppslagsverk sägs det faktiskt att senare tiders rabbier kallade henne för ”en perfekt proselyt”. Äktenskapet mellan Rut och Boas blev en välsignelse för dem båda. (Rut 1:4, 5, 15–17; 4:13–17)

Kan man peka på Mahlon och Rut och säga att man inte behöver följa Guds råd att enbart gifta sig med medtroende? Är det inte ungefär som att peka på någon som har vunnit jackpot och sedan ha det som argument för att det är helt okej för kristna att försörja sig på spel?

Enligt Bibeln får kristna gärna gifta sig, ”bara det sker i Herren”. Den varnar oss för att bli ”ojämnt sammanokade med icke troende”. Sådana råd är riktade till kristna som söker en äktenskapspartner. De som redan är gifta med en icke troende får fina råd i Bibeln hur de kan göra det bästa av situationen. (1 Korinthierna 7:12–16, 39; 2 Korinthierna 6:14) Alla sådana råd visar att Jehova Gud, som är upphov till äktenskapet, vill att vi ska vara lyckliga när vi tjänar honom – vare sig vi är gifta eller ogifta.