Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Bibeln förändrade deras liv

Bibeln förändrade deras liv

Bibeln förändrade deras liv

VAD fick en man som växte upp som hängiven katolik och hade en framgångsrik karriär som domare att bli ett Jehovas vittne? Vad motiverade en terrorist att förändra sitt tänkesätt och bli en fridsam kristen förkunnare? Läs deras egna berättelser.

”Jag fick en bättre förståelse för rätt och fel.” – SEBASTIÃO ALVES JUNQUEIRA

FÖDD: 1946

HEMLAND: BRASILIEN

BAKGRUND: HÄNGIVEN KATOLIK

MITT FÖRFLUTNA: Jag växte upp på landet, ungefär en halvmil utanför staden Piquete. Mina föräldrar hade ett litet jordbruk som gav oss det mest grundläggande. Jag gick i skolan i Piquete, så efter ett tag köpte jag en gammal cykel för att slippa gå hela vägen. Området vi bodde i var fattigt, men själva staden var välskött och brottsligheten var låg. De flesta männen där jobbade i en fabrik som tillverkade vapen åt militären.

Jag var flitig i skolan och lyckades komma in på en flygteknisk utbildning inom försvaret i en grannstad. Jag utexaminerades som sergeant 1966. Sedan började jag på en juridisk fakultet och tog en juridisk examen. Längre fram sökte jag en tjänst som polischef, och jag fick jobbet 1976 efter att ha avlagt ett statligt prov. I det jobbet ingick det att vara föreståndare för ett fängelse. På den tiden kom Jehovas vittnen ofta till fängelset och bad om tillåtelse att predika för fångarna. De passade alltid på att visa något ur Bibeln för mig. Jag hade stor respekt för Gud, och det var fascinerande att få veta att han har ett namn, Jehova, och att vi kan bli hans vänner.

Min juridiska karriär gick stadigt uppåt. Jag avlade ytterligare en examen 1981 och blev domare. Sedan 2005 har jag varit domare i appellationsdomstolen i São Paulo.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: Strax efter att jag hade avslutat min juridiska utbildning började jag läsa Bibeln, och det förändrade verkligen mitt tänkesätt. Jag var hängiven katolik. Vi hade flera präster och en biskop i släkten, och jag brukade hjälpa prästen under mässan. Innan han höll sin predikan läste jag olika avsnitt ur bönboken. Bibeln var inte så vanlig hemma hos katoliker. Mamma blev väldigt upprörd när hon förstod att jag läste Bibeln. Hon försökte få mig att sluta och sa att jag kunde tappa förståndet. Trots det fortsatte jag läsa, för jag trodde inte det kunde vara så farligt.

Det var nog min nyfikenhet som gjorde att jag ville läsa Bibeln. Jag ville veta mer om prästerna och deras roll. Jag började också läsa litteratur om befrielseteologi, men tankegångarna och argumenten var så ihåliga att jag aldrig fick det att gå ihop.

I samma veva besökte jag min tandläkare som var buddhist. Han gav mig en bok som han själv hade fått i gåva. Den hette Blev människan till genom evolution eller genom skapelse? * Jag tänkte att det skulle vara intressant att läsa den parallellt med Darwins Om arternas uppkomst. Argumenten i den första boken var kraftfulla, logiska och övertygande. För mig var det ingen tvekan om att evolutionsteorin saknade grund.

Boken om skapelsen hade retat aptiten. Jag ville få tag i fler böcker som Jehovas vittnen hade gett ut. Någon tipsade om en mekaniker som var ett vittne, så jag tog kontakt med honom och fick några böcker. Vid den tiden ville jag inte tacka ja till ett bibelstudium, eftersom jag trodde att det skulle gå lika bra att studera på egen hand.

När jag först började läsa Bibeln var jag dessutom gift, och jag tänkte att det skulle vara bra att läsa den med hela familjen. Vi hade ett familjestudium varje vecka och läste Bibeln tillsammans. Eftersom vi var katoliker kretsade vårt liv kring prästerna och biskoparna. Så Johannes 14:6 kom som en överraskning för mig: ”Jesus sade till honom [lärjungen Tomas]: ’Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.’” Efter grundliga efterforskningar kom jag fram till att vår frälsning kommer från Jehova genom Jesus. Det vi hade fått lära oss var att frälsning kommer genom prästerna.

Två andra bibelställen förändrade min inställning till katolska kyrkan. Det ena var Ordspråksboken 1:7: ”Fruktan för Jehova är början till kunskap. Dårarna föraktar vishet och tuktan.” Och det andra var Jakob 1:5: ”Om någon av er saknar vishet, skall han fortsätta att be om sådan från Gud, ty han ger frikostigt åt alla och utan att förebrå; och den skall ges honom.” Jag hade en enorm längtan efter kunskap och vishet som kyrkan inte kunde ge mig. Så jag slutade gå dit.

Min fru började studera Bibeln med Jehovas vittnen 1980, och när jag var hemma brukade jag också vara med. Men till sist ville jag ha ett eget studium. Det tog lång tid innan vi bestämde oss för att bli Jehovas vittnen och döpa oss. Men 1994 döpte sig min fru, och jag döpte mig 1998.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Det har påverkat våra fyra barn positivt att få växa upp med Jehovas normer. (Efesierna 6:4) Vi har två söner som arbetar hårt i sina församlingar för att fylla sina medkristnas andliga behov. Och våra två döttrar är mycket engagerade i predikoarbetet. Min fru använder många timmar varje månad för att hjälpa människor att förstå Bibeln, och jag uppskattar att få tjäna som äldste i församlingen.

Jag fick en bättre förståelse för rätt och fel när jag blev ett Jehovas vittne. I mitt arbete som domare försöker jag efterlikna Jehovas sätt att ta itu med olika situationer. Jag försöker tänka på alla faktorer och vara resonlig och medkännande när det finns förmildrande omständigheter.

Under åren har jag arbetat med många fall som inbegriper våld, kriminalitet, övergrepp på barn och andra grova brott. Trots det har jag inte blivit känslomässigt avtrubbad. När jag tittar på nyheterna blir jag fortfarande illa berörd av det snabba moraliska förfallet och hur lågt den här världen har sjunkit. Jag är så tacksam mot Jehova för det han har gjort för mig. Nu vet jag varför brottsligheten ökar, och jag vet att vi har bättre tider framför oss.

”Fängelset kunde inte rehabilitera mig.” – KEITH WOODS

FÖDD: 1961

HEMLAND: NORDIRLAND

BAKGRUND: TERRORIST

MITT FÖRFLUTNA: Jag föddes 1961 i Portadown, en livlig stad i Nordirland. Jag har protestantisk bakgrund och växte upp i ett bostadsområde där det bodde både katoliker och protestanter. Det var ganska fattigt. De flesta familjer hade inte så mycket att röra sig med, men det var bra sammanhållning och alla hjälpte varandra.

Jag är inte direkt stolt över hur jag levde på den tiden. År 1974 drogs jag in i konflikten i Nordirland. Situationen försämrades i vår stadsdel. Det började hända saker, som när pappa hade ett chefsjobb på Ulster Carpet Factory. Två unga katolska grabbar som var grannar med oss hade fått jobb där. En kväll höll pappa på att lära upp dem, när någon samtidigt kastade in en bomb genom vardagsrumsfönstret hemma hos dem. Deras mamma, pappa och lillebror dog.

Konflikten trappades upp till öppet krig. I katolska områden brändes protestanternas hem ner, och i protestantiska områden trakasserades katolikerna. Det ledde till en tydlig uppdelning, och vårt bostadsområde blev nästan helt protestantiskt. Det dröjde inte länge förrän jag greps och dömdes till tre års fängelse för medverkan i bombningar.

När jag satt i fängelset blev jag nära vän med en fånge som var välkänd bland lojalisterna. Vi blev som bröder, och längre fram var jag ”best man” på hans bröllop. Men fängelset kunde inte rehabilitera mig, och inte honom heller. När vi blev fria fortsatte vi vår politiska verksamhet, fast i ännu större skala. Det gjorde att min kompis hamnade i fängelse igen, och medan han satt inne blev han mördad.

Jag var också en måltavla, och min bil sprängdes i luften. Men det ledde bara till att jag blev ännu mer besluten att fortsätta kämpa för ”Gud och Ulster”. *

Under den här tiden var jag med och spelade in en dokumentär om konflikten i Nordirland, och den sändes på brittisk tv. Men dokumentären skapade bara fler problem för mig. En kväll när jag kom hem upptäckte jag att min fru hade lämnat mig. Och lite längre fram togs min son ifrån mig som ett resultat av programmet. Jag minns att jag tittade mig i spegeln och sa: ”Om det finns en Gud där ute, så hjälp mig!”

Lördagen därpå träffade jag en bekant, Paul, som hade blivit ett Jehovas vittne. Han började prata med mig om Bibeln. Två dagar senare skickade han ett nummer av Vakttornet till mig. I en av artiklarna citerades Jesu ord i Johannes 18:36. Han sa: ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen. Om mitt kungarike vore en del av den här världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt kungarike inte härifrån.” De orden påverkade mig starkt, och det var den dagen hela mitt liv började förändras.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: Paul började studera Bibeln med mig, och längre fram tog Bill, ett annat vittne, över studiet. Jag vet att jag var svår att tas med, för jag hade så många frågor. Dessutom bjöd jag hem många predikanter för att visa att Bill hade fel. Men sanningen i Guds ord lyste klart och starkt.

En gång när vi skulle studera sa jag till Bill att inte komma, för det var vägspärrar runt hela kvarteret och han skulle säkert få bilen sönderslagen och uppbränd. Men Bill kom till studiet som vanligt. Han lämnade bilen hemma och tog cykeln i stället. Vem skulle vilja lägga beslag på den? En annan gång satt Bill och jag hemma hos mig och studerade när polisen och militären kom och grep mig. När de förde bort mig ropade Bill att jag skulle förtrösta på Jehova. Sådana händelser gjorde starkt intryck på mig.

Första gången jag gick på ett av Jehovas vittnens möten i Rikets sal blev nog en del ganska fundersamma. Jag hade långt hår, ring i örat och en skinnjacka som visade min politiska tillhörighet. Men den som fick mest att tänka på var nog jag. Alla var så vänliga och trevliga mot mig.

Trots att jag studerade Bibeln fortsatte jag umgås med mina gamla vänner. Men till slut började sanningarna i Bibeln sjunka ner i hjärtat. Det gick upp för mig att jag måste förändra min inställning till politik och få nya vänner om jag skulle kunna tjäna Jehova. Det var inte lätt. Men när jag lärde mig mer om Bibeln och fick kraft från Jehova kunde jag göra förändringar. Jag klippte håret, plockade bort ringen ur örat och köpte en kostym. Kunskapen i Bibeln hjälpte mig dessutom att börja behandla andra människor bättre.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Mitt liv hade varit fyllt av brottslighet och terrorism. Jag var välkänd hos polisen och militären. Men nu är situationen helt annorlunda. När jag åkte till min första sammankomst i staden Navan eskorterade polisen mig hela vägen från Nordirland till Irland och tillbaka. Men nu litar de på mig, och jag kan åka på sammankomst utan att polisen följer efter. Jag kan också predika utan hinder med Paul, Bill och de andra i församlingen.

När jag började få ordning på mitt liv kände jag mig mer hemma i församlingen. Där träffade jag Louise, och hon blev min fru. Dessutom återförenades jag med min son.

Jag är verkligen ledsen över att jag har ställt till med så mycket elände för andra människor. Men jag kan intyga att Bibeln verkligen kan hjälpa sådana som mig att växla spår i livet. Mitt liv var destruktivt och meningslöst, men nu är det positivt och fyllt av hopp.

[Fotnoter]

^ § 12 Utgiven av Jehovas vittnen men trycks inte längre.

^ § 28 Ulster är ett annat namn på Nordirland.

[Infälld text på sidan 12]

Mamma blev väldigt upprörd när hon förstod att jag läste Bibeln.