Salomo byggde Jerusalems tempel på en kulle, och på östra och västra sidan av berget byggde han stödmurar som avsatser, eller terrasser, runt templet. Men Herodes ville bygga ett mer storslaget tempel än Salomo, så han började renovera och bygga ut det befintliga templet.

Byggarbetarna utvidgade ytan och avsatserna norr om templet, och den södra sidan förlängdes med 32 meter. Avsatserna byggdes på valvade stengångar och kantades av en tjock stödmur. På några ställen var muren 50 meter hög.

Herodes försökte att inte stöta sig med känsliga judar eller störa tillbedjan i templet. Enligt historikern Josephus utbildade Herodes judiska präster till stenhuggare och snickare för att obehöriga inte skulle vistas på det heliga området.

Herodes dog innan byggprojektet var klart. År 33 v.t. hade bygget pågått i 46 år. (Johannes 2:20) Men i mitten av det första århundradet färdigställdes projektet av Herodes barnbarnsbarn Agrippa II.

En del invånare på Malta hade kanske påverkats av grekisk ­religion. I Apostlagärningarna står det att Paulus tillsammans med många andra led skeppsbrott på Malta. När de skeppsbrutna satt runt en eld och Paulus skulle lägga mer ved på den, bet en huggorm sig fast vid hans hand. Öborna sa då: ”Säkert är den här mannen en mördare, och även om han har blivit räddad ur havet, har den hämndgiriga rättvisan inte tillåtit honom att leva vidare.” (Apostlagärningarna 28:4)

Det grekiska ordet för ”rättvisa” som används här är dịkē. Ordet kan avse rättvisa rent generellt. Men inom den grekiska mytologin är Dike också namnet på rättvisans gudinna. Man trodde att hon iakttog människors orättvisa handlingar och rapporterade dem till Zeus, så att de skyldiga kunde straffas. Därför kanske invånarna på Malta tänkte: ”Paulus lyckades klara sig undan havet. Men han är en dömd man, och nu har gudinnan Dike straffat honom genom den här huggormen.” Men när Paulus inte tog någon skada ändrade de sin inställning.