INOM flera religioner, däribland katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan och buddhismen, kräver man att religiösa ledare och präster ska leva i celibat. Men många människor tror att celibat har bidragit till den våg av sexuella övergrepp som präster inom olika religioner gjort sig skyldiga till.

En logisk fråga uppstår därför: Är celibat ett bibliskt krav? För att besvara den frågan ska vi se närmare på bakgrunden till den här sedvänjan och hur Gud ser på den.

Encyclopædia Britannica definierar celibat som ett ”ogift tillstånd i vilket man avhåller sig från sexuellt umgänge, vanligtvis i samband med position som religiös ledare eller hängiven troende”. År 2006 talade påven Benedictus XVI till den romerska kurian och förklarade att obligatoriskt celibat är ”en tradition som fick sin början strax efter apostlarnas tid”.

Men de kristna under det första århundradet praktiserade inte det här. Aposteln Paulus varnade till och med de kristna för ”vilseledande inspirerade uttalanden” och ”sådana som förbjuder att man gifter sig”. (1 Timoteus 4:1–3)

Det var under det andra århundradet som sedvänjan att leva i celibat letade sig in i de kyrkor som senare skulle bilda katolska kyrkan. Enligt boken Celibacy and Religious Traditions var det här ”förenligt med den trend av sexuell återhållsamhet som hade tagit fart i det romerska riket”.

Under efterföljande århundraden framhöll kyrkoråd och så kallade kyrkofäder vikten av prästerligt celibat. De ansåg att sex var något orent och helt oförenligt med prästämbetet. Men  Encyclopædia Britannica förklarar att ”präster och till och med vissa biskopar hade hustrur så sent som på 900-talet”.

Vid de Laterankoncilier som hölls i Rom 1123 och 1139 fastslog man att celibat för präster skulle praktiseras inom kyrkan. Detta har varit den officiella ståndpunkten inom katolska kyrkan sedan dess. Den här åtgärden gjorde att kyrkan kunde behålla sin makt och sina pengar, eftersom ogifta präster inte fick barn som kunde ärva kyrkans tillgångar.

Bibeln visar tydligt hur Gud ser på celibat. Där kan vi bland annat läsa att Jesus talade om dem som, precis som honom, valde att ”inte gifta sig för himmelrikets skull”. (Matteus 19:12, Svenska Folkbibeln) Paulus var inne på samma spår när han skrev om kristna som följde hans exempel och förblev ogifta ”för evangeliets skull”. (1 Korinthierna 7:37, 38; 9:23, Bibel 2000)

Men varken Jesus eller Paulus befallde de kristna lärarna att leva i celibat. Jesus sa att inte alla lärjungar hade ”gåvan” att vara ogift. När Paulus skrev om ”de ogifta” medgav han: ”Jag [har] ingen befallning från Herren, men jag ger uttryck åt min mening.” (Matteus 19:11; 1 Korinthierna 7:25, fotnoten)

Dessutom visar Bibeln att många av de ansvariga männen i församlingarna i det första århundradet var gifta, däribland aposteln Petrus. (Matteus 8:14; Markus 1:29–31; 1 Korinthierna 9:5) Det var vanligt med sexuell omoral i det romerska samhället, och med tanke på det skrev Paulus att en gift kristen tillsyningsman skulle vara ”en enda hustrus man” och ha ”barn som underordnar sig”. (1 Timoteus 3:2, 4)

De här männen levde inte i celibat i sina äktenskap, för Bibeln säger rakt på sak att ”mannen skall ge sin hustru det som tillkommer henne” och att gifta par inte ska beröva varandra sex i äktenskapet. (1 Korinthierna 7:3–5) Det är tydligt att Gud inte förväntar att kristna lärare ska leva i celibat och att det inte är ett bibliskt krav.

Om det inte är ett krav att leva i celibat, varför talade då Jesus och Paulus så positivt om att vara ogift? Helt enkelt för att den som är ogift har större möjligheter att dela med sig av Guds goda nyheter till andra. Ogifta kan ge mer av sig själva eftersom de är fria från många av de bekymmer som gifta har. (1 Korinthierna 7:32–35)

David är ett exempel på det. Han sa upp sig från sitt välbetalda jobb i Mexico City och flyttade till en avlägsen del av Costa Rica för att undervisa andra om Bibeln. Har han upplevt några fördelar med att vara ogift? ”Absolut”, svarar han. ”Det var en utmaning att anpassa sig till en ny kultur och andra levnadsförhållanden, men det var tur att jag bara hade mig själv att ta hand om.”

Claudia är ogift och har flyttat till platser där det är stort behov av sådana som predikar Bibelns budskap. Hon berättar: ”Jag trivs verkligen med att tjäna Gud på det här sättet. Min tro och mitt förhållande till Gud stärks när jag ser hur han tar hand om mig.”

Det behöver inte vara negativt att vara ogift. Claudia tillägger: ”Det spelar ingen roll om du är gift eller ogift, du kommer att vara lycklig så länge du ger ditt bästa till Jehova Gud.” (Psalm 119:1, 2)