Vår syn på begravningar och hur de ska gå till grundar sig på det Bibeln säger. Där framhålls bland annat följande:

•   Det är naturligt att sörja när någon man älskar dör. Jesus lärjungar sörjde när deras nära och kära hade dött. (Johannes 11:33–35, 38; Apostlagärningarna 8:2; 9:39) Så en begravning är inte ett tillfälle att festa, utan en stund att trösta och visa andra empati. (Predikaren 3:1, 4; 7:1–4; Romarna 12:15)

•   De döda är inte medvetna om någonting. Oavsett vår etniska eller kulturella bakgrund undviker vi traditioner och ritualer som bygger på den obibliska läran att de döda är vid medvetande och kan påverka oss. (Predikaren 9:5, 6, 10) Det här innefattar seder som likvakor, överdådiga fester vid begravningen eller årsdagen, offer för de döda, kontakt med de döda och riter för änkor. Vi tar inte del i sådant eftersom Bibeln säger: ”Avskilj er ... och sluta upp med att röra vid det orena.” (2 Korinthierna 6:17)

•   Det finns hopp för de döda. Bibeln säger att människor som har dött en dag ska få livet tillbaka och att döden ska försvinna. (Apostlagärningarna 24:15; Uppenbarelseboken 21:4) Precis som för de första kristna, ger det här hoppet oss tröst och gör att vi inte tar del i några extrema sorgeritualer. (1 Thessalonikerna 4:13)

•   Bibeln uppmanar oss att vara blygsamma. (Ordspråksboken 11:2) Vi tycker inte att en begravning är ett tillfälle att visa hur mycket pengar man har eller vilken ställning man har i samhället. (1 Johannes 2:16) Vi anordnar inte en överdrivet påkostad begravning för att underhålla besökarna. Vi försöker inte heller imponera på dem genom att till exempel ha en väldigt exklusiv kista eller bära uppseendeväckande kläder.

•   Vi tvingar inte på andra våra uppfattningar om begravningar. Bibeln visar att alla har ett eget ansvar: ”Var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud.” (Romarna 14:12) Men självklart förklarar vi gärna hur vi tänker för dem som undrar, men då försöker vi göra det med ”mildhet och djup respekt”. (1 Petrus 3:15)

 Plats: Om en familj väljer att ha en begravning så är det upp till dem att bestämma var den ska hållas. Den kan till exempel hållas på Rikets sal, hos en begravningsbyrå, hemma hos någon, i anslutning till ett krematorium eller vid gravplatsen.

 Begravningsakt: Det hålls ett tal för att trösta de sörjande. Talaren förklarar vad Bibeln säger om döden och hoppet om en uppståndelse. (Johannes 11:25; Romarna 5:12; 2 Petrus 3:13) Under begravningsakten kan den avlidnes goda sidor nämnas, kanske hur han eller hon var ett fint exempel för oss. (2 Samuelsboken 1:17–27)

 Man kan sjunga en sång baserad på Bibeln. (Kolosserna 3:16) Begravningsakten avslutas med en tröstande bön. (Filipperna 4:6, 7)

 Avgifter: Vi tar inte ut några avgifter för begravningar eller andra religiösa tjänster, och vi tar inte heller upp kollekt vid våra möten. (Matteus 10:8)

 Närvaro: De som inte är Jehovas vittnen är välkomna på begravningar på Rikets sal. Det gäller även våra andra möten.

 Varje enskilt Jehovas vittne får med hjälp av Bibeln och sitt samvete fatta ett eget beslut i den frågan. (1 Timoteus 1:19) Men vi tar aldrig del i några religiösa ceremonier som vi känner går emot det Bibeln säger. (2 Korinthierna 6:14–17)