Nej, det gör vi inte. I vår främsta tidskrift, Vakttornet, har det sagts: ”Det är fel att söka tvinga människor att byta religion.” a Här följer några olika skäl till att vi inte gör det:

•   Jesus tvingade ingen att lyssna på honom. Han visste att det inte var så många som skulle ta emot hans budskap. (Matteus 7:13, 14) När några av hans lärjungar tog illa upp för det han sa tvingade han dem inte att stanna kvar, utan lät dem gå. (Johannes 6:60–62, 66–68)

•   Jesus lärde sina efterföljare att de inte skulle försöka pressa andra att ändra sin tro. De skulle inte tvinga någon att ta emot de goda nyheterna, utan i stället leta efter dem som var mottagliga och ville lyssna. (Matteus 10:7, 11–14)

•   Det är meningslöst att byta religion under tvång, eftersom Gud bara godkänner tillbedjan som kommer från hjärtat. (5 Moseboken 6:4, 5; Matteus 22:37, 38)

 Det är sant att vi sprider Bibelns budskap ”till jordens mest avlägsna del”, både ”offentligt och från hus till hus”, som Bibeln uppmanar oss att göra. (Apostlagärningarna 1:8; 10:42; 20:20) Precis som de första kristna anklagas vi ibland för olaglig proselytvärvning. (Apostlagärningarna 18:12, 13) Men sådana anklagelser är falska. Vi försöker inte tvinga på någon vår tro. I stället vill vi ge människor möjligheten att skaffa sig kunskap, så att de kan fatta ett beslut grundat på det.

 Vi varken tvingar människor att byta religion eller ägnar oss åt politik i religionens namn. Vi erbjuder inte heller materiella eller sociala fördelar för att locka fler att bli Jehovas vittnen. På det sättet skiljer vi oss från dem som säger att de är kristna, men som är respektlösa mot Kristus genom att göra sådant. b

 Ja, Bibeln visar att man har rätt att byta religion. Den berättar om många som valde att inte hålla sig till sin familjs religion, utan själva valde att tillbe den sanne Guden. Abraham, Rut, några av invånarna i Aten och aposteln Paulus är bara några exempel. (Josua 24:2; Rut 1:14–16; Apostlagärningarna 17:22, 30–34; Galaterna 1:14, 23) Och Bibeln erkänner till och med att man har rätt att fatta det ovisa beslutet att överge den tillbedjan Gud godkänner. (1 Johannes 2:19)

 Rätten att byta religion stöds av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som, enligt FN, ”de internationella lagarna om mänskliga rättigheter bygger på”. Det sägs där att alla har ”frihet att byta religion och trosuppfattning” och att ”söka, ta emot och sprida information och idéer”, däribland religiösa uppfattningar. c Det här för naturligtvis med sig ett ansvar att respektera andras rättigheter att både tro på det de vill och att välja bort sådant de inte håller med om.

 Inte nödvändigtvis. Bibeln säger att man ska respektera alla, oavsett vilken religion de tillhör. (1 Petrus 2:17) Dessutom följer Jehovas vittnen Bibelns uppmaning att ära sina föräldrar, även om de har en annan tro. (Efesierna 6:2, 3)

 Men alla har inte samma syn som Bibeln. En kvinna som växte upp i Zambia berättar: ”Att byta religion var oförlåtligt i mitt samhälle. Det betraktades som en illojal handling, som ett svek mot familjen och samhället.” Hon blev medveten om det här problemet när hon som tonåring började studera Bibeln med Jehovas vittnen och kort därefter bestämde sig för att byta religion. Hon säger: ”Mina föräldrar sa gång på gång till mig att de var mycket missnöjda med mig och att jag hade gjort dem besvikna. Det kändes jobbigt, eftersom det betyder mycket för mig att ha mina föräldrars godkännande. ... Att jag väljer att vara lojal mot Jehova hellre än mot religiösa traditioner betyder inte att jag är illojal mot min familj.” d