Jehovas vittnen följer Bibelns råd att inte alltid ge svar på tal när andra anklagar eller svartmålar dem. Ett ordspråk i Bibeln säger till exempel: ”Den som tillrättavisar en hånare får ta emot hån.” (Ordspråksboken 9:7, 8; 26:4, Svenska Folkbibeln) Vi låter inte en överdriven oro för hur vi uppfattas göra så att vi hamnar i konflikter, utan fokuserar i stället på att göra Guds vilja. (Psalm 119:69)

 Det finns såklart ”en tid att tiga och en tid att tala”. (Predikaren 3:7) Vi svarar gärna dem som uppriktigt vill veta sanningen, men vi undviker att ge oss in i meningslösa diskussioner. På så sätt följer vi det Jesus och de första kristna sa och gjorde.

•   Jesus valde att inte svara på falska anklagelser när han stod inför Pilatus. (Matteus 27:11–14; 1 Petrus 2:21–23) Han försvarade sig inte heller när han blev anklagad för att missbruka alkohol och mat. Han lät i stället sina handlingar visa vem han verkligen var. Det stämmer med principen i Matteus 11:19: ”Visheten blir i alla fall befunnen rättfärdig genom sina gärningar.” Men när situationen krävde det svarade Jesus dem som anklagade honom. (Matteus 15:1–3; Markus 3:22–30)

   Jesus sa till sina efterföljare att inte ta åt sig av falska anklagelser. Han sa: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull.” (Matteus 5:11, 12) Jesus sa också att han skulle hjälpa dem när anklagelserna gav dem en chans att berätta om sin tro. Han lovade: ”Jag skall ge er ord och visdom som era fiender inte kan stå emot.” (Lukas 21:12–15, Bibel 2000)

•   Aposteln Paulus gav de kristna rådet att undvika ”onyttiga och meningslösa” diskussioner med motståndare. (Titus 3:9; Romarna 16:17, 18)

•   Aposteln Petrus uppmuntrade de kristna att försvara sin tro när det var möjligt. (1 Petrus 3:15) Men han förklarade att det oftast var bäst att göra det genom handlingar och inte genom ord. Han skrev: ”Genom att göra det goda skall ni tysta munnen på de okunniga och tanklösa.” (1 Petrus 2:12–15, Bibel 2000)