Bibeln uppmanar oss att ge villigt och av rätt motiv. Att göra det har positiva effekter både på den som ger och på den som får. (Ordspråksboken 11:25; Lukas 6:38) Jesus sa: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35)

•  När är det lämpligt att ge?

•  När är det olämpligt att ge?

•  Bibelverser som handlar om att ge

 Det är lämpligt att ge om man gör det villigt. ”Var och en ska ge efter vad han har bestämt i sitt hjärta”, säger Bibeln, ”inte motvilligt eller av tvång, för Gud älskar en glad givare.” (2 Korinthierna 9:7)

 I ”den religion” som Gud godkänner ingår det att ge av uppriktiga motiv. (Jakob 1:27, fotnoten) Den som är generös och hjälper dem som behöver det samarbetar i själva verket med Gud, som ser sådan generositet som att man lånar ut åt honom. (Ordspråksboken 19:17) Bibeln visar att Gud själv ska betala tillbaka till den som ger. (Lukas 14:12–14)

 När man gör det av själviska motiv. Till exempel:

•   För att imponera på andra. (Matteus 6:2)

•   För att få något tillbaka. (Lukas 14:12–14)

•   För att försöka köpa räddning. (Psalm 49:6, 7)

 När gåvan går till sådant som Gud inte godkänner. Det skulle till exempel vara fel att ge någon pengar om de används till att missbruka droger eller alkohol eller till att spela om pengar. (1 Korinthierna 6:9, 10; 2 Korinthierna 7:1) Det är inte heller lämpligt att ge till någon som skulle kunna försörja sig själv men som vägrar att göra det. (2 Thessalonikerna 3:10)

 När man ger så mycket att det går ut över ens familj. Bibeln visar att den som har huvudansvaret i familjen måste se till att familjemedlemmarna har det de behöver. (1 Timoteus 5:8) Det skulle inte vara rätt om den som har huvudansvaret i familjen ger så mycket till andra att familjen blir lidande. Jesus fördömde dem som vägrade försörja sina gamla föräldrar därför att de hävdade att deras tillgångar var ”något man lovat att ge åt Gud”. (Markus 7:9–13)