Småhuvudvalen kan dyka 2 992 meter djupt, och där är det ett tryck på ungefär 30 300 kilopascal. Den kan stanna väldigt länge under vattnet. Det finns uppgifter om att en småhuvudval kunde hålla andan i 3 timmar och 42 minuter. Men de här däggdjuren andas ju luft, så hur kan de klara av att vara under ytan så länge? Och hur kan de klara av det höga trycket?

 Valens bröstkorg och lungor pressas ihop, precis som på andra vattenlevande däggdjur. Forskare har upptäckt att vattenlevande däggdjur behöver mindre syre när pulsen kraftigt sänks och blodflödet koncentreras till hjärtat, hjärnan och musklerna i stället för extremiteterna.

 Dessutom lagrar vattenlevande däggdjur syre i sina muskler med hjälp av ett protein som heter myoglobin. Myoglobinet frigör successivt det syre som behövs under djupdykningarna. Och de här djuren har mycket mer myoglobin än vad som finns i människor och landlevande djur.

 Andreas Fahlman, som är forskare, säger så här om småhuvudvalar: ”De kan dyka otroligt djupt. Med tanke på det vi vet just nu om fysiologi, så kan de dyka mycket djupare än vad de borde kunna göra.” Forskare hoppas kunna förstå hur valarna kan dyka på det här sättet. Det skulle kunna göra att läkare kan ge bättre vård till dem som till exempel får en lungkollaps.

 Vad tror du? Har småhuvudvalens förmåga att kunna dyka djupt och länge kommit till genom evolution? Eller finns det en konstruktör?